Konsten att inte ha alla hästarna i stallet
Maja - "Titta mamma! En grön banan!"
Mamma -suck- "Det är en gurka"
These boots are made for walking
Det är vad jag gjort denna morgon; Jag har walkat i mina fabulous nya boots
och runnat i mina goodie-goodie nya jympadojjs. Helt klart duktigt!
Igår var jag och Mutti i Strawtown och köpte nya springskor till mig. De var
väl behövda med tanke på hur mycket jag kommer behöva springa (det är min
och Dunderklumpens tränare som säger att jag måste ut och springa... Jag
har en större häst än vad jag orkar rida för tillfället...). Hur som heslt så provades
dessa i morse och det gick fin-fint - i morgon blir det en längre runda med mer spring!
*Pust, pust*
I strwtown köpte vi även, till ära för mina snart 18år i världen, ett par riktiga superkoola
läderstövlar.
De är svarta.
De är höga.
De är timberland.
De är wikingstyle.
De är bäst!
De är faktiskt dunersnygga - och de är fårskinnsfodrade.
Jag ska bara fixa sladden till kameran så ska ni få se dom med egna ögon.
Soffkväll med Mutti!
Mutti har intagit positionen av den sanna mamman och sitter
i (den nästan groteskt stora) fåtöljen och stickar på en tröja.
Jag sitter i soffan och försöker övertala Nisseman att vi visst
har det jättemysigt, han måste bara anstränga sig lite.
Vi har ett vad man kan kalla oneway-relationship...
Hur som helst så sitter vi där och kollar på reklampausen när
någon slags möbelkedjereklam (minns inte vilken) börjar och
i bakgrunden spelas den alltid lika irriterande pop-corn-låten.
Ni vet vilken jag menar.
Så nynnar jag med lite grand och upplyser Mutti:
"Den här kallas pop-corn-låten"
Var på jag får en nonchalant blick över Muttis glasögonkant och
hon säger på ett ovanligt tillrättavisande och näsvist sätt:
"Det här är inte pop-corn-låten"
"Joho, det är det visst! Det är nog ping-pong-låten du tänker på.."
-några sekunders tyssssstnad-
Så erkänner Mutti kort:
"Ja, det är det."
Det var fruktansvärt roligt i alla fall!
Ni som känner min Mutti förstår nog mitt skrattanfall..!
Silent Company
Det är något magiskt med mig och tåg.
Jag träffar alltid människor som lämnar mig i nya tankar på tåg.
Alltid.
Jag minns alltid de människor jag träffar på tåg.
Alltid.
De inverkar alltid på mig, på något bra, skönt vis.
Alltid.
Resan till Örebro var inget undantag.
På stationen i Halmstad var mitt tåg vidare till Göteborg försenat.
Jag fick sitta och vänta i ungefär 45min, men det gjorde ingenting
för då hade jag tid att äta lite frukost och köpa en tidning på
Pressbyrån. När jag handlat klart gick jag åter in på stationen och
åt min frukost och bläddrade i min tidning. Konstigt nog väntade
alla andra passagerarna utomhus. Alla utom jag. Och han.
Vi satt där inne, på varsin bänk och utbytta blickar. Det borde blivit
pinsamt, men det blev det inte. Vi kunde sitta och titta, helt tysta, på
varandra länge, utan att det blev det minsta besvärat. Men vi sa ingenting.
När det var fem minuter kvar gick jag ut. Det gjorde han också.
Eftersom vi satt och väntade lika länge trodde jag att han också skulle
till spår 2. Men han skulle till spår 3.
Så där satt vi igen, en bit bort ifrån de andra resinärerna, mitt emot varandra
och utbytte blickar. Ett och annat leende hann vi nog också med, innan mitt tåg
rullade in och jag steg på.
Min plats var vid fönstret närmast honom och han fick syn på mig igen precis
när tåget började rulla vidare.
Så vinkade han. Så vinkade jag.
Så bröts magin när det visade sig att den där skrikande ungen skulle sitta brevid mig.
Den skrek oavbrutet i en och en halv timme.
Snacka om momentbreaker...
Mattes Milton!
Vi hoppade Clear round på skolan idag, eller ja, det blev
ju inte en "clear round" för vår del - men det var inte det som
var det viktiga. Hon skötte sig superbra på framridningen och
framhoppningen, och hon var hyffsat sansad inne på banan.
Det gick kanske lite väl fort, men vi var laddade båda två och hon
har ett ganska högt grundtempo...
Jag tar på mig de två felen också; rivningen kom eftersom jag lade
henne för nära (hade hon inte petat fram vänster framhov hade
det gått ändå, men men) och jag blev så förvånad över att hon
tittade på grinden att jag inte kom mig för att göra något åt det - där
av förbi-hoppet. Men som sagt är jag supernöjd!
Nu ska vi tävla för allt vad vi är värda till våren. Wohooo!
Filmtajm!
Men vilken?
Mitt filmförråd har stadigt ökat sen jag flyttade till södern,
från att icke existera till att ta upp hela hyllan brevid soffan.
Om någon ska låna film, så kommer de till mig, för i lägeheten
har vi allt från Trolltyg i tomteskogen till Jane Austen.
Ett problem är dock att jag älskar filmer som verkligen berör,
men jag kan nästan aldrig se på dom eftersom jag måste
vara i just rätt sinnesstämning för just den filmen - något som
driver Fislisa till vansinne. Robin Hood (prince of thives) är ett
exempel på en film som lisa nästan aldrig får se på, eftersom
den är filmen med stort F för mig.
Weel, in every case så satt vi där igen och försökte hitta filmen
som passade oss båda just denna kväll.
Det uppstod ett problem då Lisa var på barnsligt lek humör, men
jag promt ville ha något djupare...
Lisa: "Robotar!"
Maja: "Nej."
Lisa: "Trolltyg i.."
Maja: "Neeeej!!!"
Lisa: "Nehej, ömn... Shrek!"
Maja: "Nej. Nej. NEJ! Jag vill ha något sofistikerat, något känslosamt,
något från förr!"
Lisa: "Ice Age..?"
Maja: "Perfekt!"