I know, I know
En gång för länge, länge, länge, länge sedan bloggade jag.
Jag ska skärpa mig, I Promise. Jag har bara varit lite omotiverad och
inte haft så mycket fuffens att skriva om. Men nu har jag!
Jag har varit i New York City med la familia över julen!
Det var stort, det var häftigt, det var stort, det var intensivt, det var stort, det var mysigt
och det var stort. Vi hann med nästan hela NY på 5 dagar, totaly fucking amazing!
Christmas in New York in korthet:
- Vi bodde nästan mitt på Time square! Jag bodde med Brolle, och det
gick riktigt bra. Hotellet var mysigt och de hade vindruvor i sin gigantiska entregran.
You heard me.
- Vi var längt up i Top of the Rock (Rockefellercenter) och utsikten var oslagbar!
Solnedgång i New York en kall vinterkväll. Wow!
- Vi har åkt skridskor i Bryant Park tillsammans med 7 miljoner andra till jazziga
jultoner.
- Vi var på världens koolaste Gospel! Shit va det svängde!
- Vi ar gått på Broadway-Musikal: Mary Poppins! Det kan bara beskrivas med ett ord:
Supercalifradgilisticexplialidusious!
- Vi var på Radio Citys Christmasshow med en massa bensprättande, steppande
damer med i superfräsiga dräkter och långa ben. Tomten var där också!
- Vi har shoppat i alla de häftiga butikerna. Lärdom av detta: never enter Macy's after
4 pm because everybody else does.
- Cental Park var ljuvligt i sitt tjocka snötäcke. Ljuvliga var även ekorrarna, som
kommer när man ropar på dem. VILL HA!
- New York National History Museum - häftstift säger jag bara!
De hade en hästutställning till moi, och dinosarna var bara för maffiga!
- Vi åt Julmiddg på Red Lobster - mycket exotiskt!
- Vi bestämde oss för att gå över hela manhattan den enda dagen då det var
-20 grader. Inte gott! Mina knän la av och har inte riktigt blivit sig själva igen..!
Något som kom till min kännedom under resan var att av de kvinliga figurerna i
la familia är, otroligt nog, inte jag den värsta shopoholicen! Två tveklöst
övertygande incidenter stärker uttalade:
Lisa inne på forever 21
Jag satt med svullna, iskalla, trasiga knän och väntade tillsammans med mamma
på att lisa skulle bli klar i denna "fantastiska affären". Vi väntade och väntade och
väntade. Tillslut sa vi att vi skulle gå och leta upp någonstans att äta medan hon
blev klar. Visst, sa Lisa och vi gick. Tyvärr hittade vi inget bra ställe utan gick tillbaka
för att hämta Lisan ch fortsätta vår färd och förhoppningsvis hitta något ätbart. Var
hon klar? Niet. Så vi väntade lite till, och lite till, och lite till. Tillslut var hon då äntligen
klar. Åh nej - såklart inte! NU skulle hon ställa sig i de 1km långa kön. Den ilskna
4-åringen inom mig ville bara skrika och gråta, fast jag behärskade mig, gav henne
"det onda ögat" och surade ien timme eller så.
Så skulle jag aldrig göra!
Mutti på blablablaholitan-någonting
Nu var det både jag och Lisa som väntade. Jag kan hålla med om att det fanns
många fina kläder och prylar i affären, men ärligt, måste man klämma och känna
på allt 3 gånger? Ju längre in man gick i affären dessto störe blev den, till mamsens
stora lycka och min förfäran. Tillslut hittade jag e mysig soffa som jag och Sis
parkerade i. Efter att mamma då gått i lugnan ro och klämt och kännt på allting och
andats in atmosfären i detta shoppinggudens hem yckades vi övertala henne att
börja gå mot utgången. Sakta men säkert gick vi mot den gyllene dörren, helt
otroligt faktiskt, allt gick som i slow motion. Fast vi kom inte mer än halvvägs förren
jag ser mammas ögon skina upp över axeln. "Nämen titta! De har en nedervåning
också!" Mamma tar tag i trappräcket och ä precis på väg ner i det lulliga igen. Jag
visste att det här var min enda chans, annars skulle jag aldrig se min kära mor mer.
Så jag slängde mig över rummet, fortfarande i slow motion, och fick tag i hennes arm.
Så kopplade jag på min djupase, mest dramatiska ton och såg henne i ögonen.
"This is tho point of no return!"
Hela butiken stannade upp och kollade på mig, och kanske var det min övertrötthet
eller mitt blodsockerfall men jag anser att det var nödvändigt. Det gorde i alla fall så
att mamma trippade ut från Butique mas fantastico och hon finns ännu med oss idag.
Nu är vi i alla fall hemma igen, på fast svensk mark. Det känns bra.
Hästan mår bra också för er det berör.
So long!