Moya

När man inte längre kommer ihåg lösenordet in till bloggen,
då var det för länge sedan man bloggade.

Men idag har det hänt något bra, då bloggas det!

Av först okänd anledning var det semelkalas under
eftermiddagsrasten (a.k.a "fikat") idag. Alla var glada,
förutom de som av oacceptabel anledning "inte tycker om semlor".
Mer åt oss andra, tänkte Amanda och skickade iväg semelhatarna
för att ändå hämta sina rättmätiga semlor och skänka dem till bättre
behövande. Alltså oss.
När jag och Amanda hade ungefär 1/4 kvar av våra tycker jag att jag
får lite för lite uppmärksamhet och skriker rätt ut: Jag hinner klart först!
Och Amanda ger mig en blick under bråkdelen av en sekund innan hon,
som på reflex, trycker in hela sin semelbit i munnen - samtidigt som jag
gör samma sak. Det är jättejobbigt att ha 1/4 semla i munnen samtidigt
som man försöker kontrollera ett skrattanfall.
Semlorna var så stora så jag bara orkade en...
Så utropar jag istället för att fortsätta ätandet: Varför denna välvilja?
Varför dessa semlor?
Varpå Hanna Bhlös svarar: För att Halland blivit en egen religion!
...
Det var länge sedan jag skrattade så gott! Si sådär 3 min sedan.
Under denna tiden hade Amanda satt i sig sin andra semla och
när någon råkade lyfta på fat nummero tres utropar hon, med munnen
full av grädde: "Dhem eee miiighn!" samtidigt som hon slänger sig hänlyst
över bordet för att återta den.
Så fick jag skratta hysteriskt igen!

Åååh, härliga 06c!