Moya

Fredag lunch, har slutat skolan, helgen är här.
Vanliga reaktioner är:
- Äntligen fredag!
- Äntligen helg!
- Tacka gud för helgen!
- Nu ska här festas!
- Nu ska här sovas!

Min reaktion:
- Ja, då var det helg igen då...

Ännu en vecka går mot sitt slut, fler prov och inlämningar har gjorts,
ännu fler prov och inlämningar ska göras.
This is killing me...
Det här kommer bara fortsätta att suga livslusten ur mig tills det inte
finns mer kvar av Maja än en slapp ouppblåsbar ballong.
Det är som att trampa vatten. Man kämpar och kämpar för att hålla
sig flytande, man håller hoppet vid liv om att de ska gå, man ska
lyckas vinna över vattenmassorna. Men man vet egentligen innerst inne
att de aldrig kommer gå.