Moya

Ja, så är det. Min tillfälliga bloggtorka beror på inget mindre än Falsterbo Horse Show.
Eftersom mitt och Johannas sommaräventyr blev nerkortat till endast 3 dagar, blev
det 3 ganska intensiva dagar. Men va kul vi haft!
Vi bodde tillsammans med Larsa och Hanna hemlös i hannas grannes husvagn,
det var lite trångt - men mest mysigt. Det blev, otroligt nog med tanke på att det är moi
vi talar om, väldigt lite plundring av de ridsportsaffärer som fanns på plats,
jag får skärpa mig tills nästa år...
Vi hade ett ganska bra upplägg på vistelsen: Leva loppan på natten,
sova och jobba på dagen - glasklart!
Själva jobbandet utfördes i Vip-tältet, det var vi som var de platina-blonda, groteskt muskulösa,
svartklädda männen med solglasögon som håller i listan, den magiska listan som
bestämmer vilka som är inne och vilka som är ute. Det var rätt mäktigt faktiskt.
Tyvärr medförde detta yrke att man inte såg en skymt av hoppbanan...
Vilket i sin tur medförde att vi helt enkelt fick underhålla oss själva bäst vi ville mellan
anländandet av Very Important Persons. Det var ungefär då vi införde tävlingen
"Vem gör flest pinsamheter". Första dagen vann jag. Stort. Jättestort.
Min första poäng fick jag när jag skrev ett sms till bossen och sa att ett paket som
någon lämnat honom fanns att hämta hos mig. Jag hade skrivit "paket" och självklart
skickat sms:et till fel boss... Johanna skrattade i en kvart.
Min andra poäng var inte så mycket en speciell händelse som det faktum att jag
grät konsant hela dagen med mitt högra öga. Pga den sena natten hade jag tagit beslutet
att sova med linserna i, vilket i vanliga fall inte är något problem, om inte månadslinserna är,
som de råkade vara just denna gång, 2½ månad gamla....
Min tredje poäng kom sig av att vi börjat "spana in" allt märkvärdigt folk som gick in och ut
och bedömma dessa efter t ex klädstil eller rumpans snygghet. När The Band anlände
var dessa självklart inget undantag. Fast de såg rätt unga ut, så när de slank förbi oss
med en varsin cider i handen gjorde jag min tantigaste grimage
och kopplade på min tantigaste röst och utropade alldeless för högt:
"Jag hoppas verkligen att det där är alkoholfritt!". Vilket självklart resulterade i att killen
som gick längst bak vände sig om och skrattade. Vilket i sin tur självklart resulterade i
att jag och Johanna skrattade tills vi inte längre fick luft.
Sist men absolut inte mins har vi min fjärde poäng som jag fick när det 6 timmars
långa arbetspasset började löpa mot sitt slut och så även dagens stora hoppklass.
Jag satt och surade innombords eftersom jag missat den men hade mitt sockersöta
leende på läpparna då jag hälsade adjö till alla Very Important Persons som gick för dagen.
Dock kunde vi emellanåt höra speakern och självklart musiken och jublet när ärevarvet ägde
rum. Det var då mina myror-i-brallan och min höga sockerhalt slog sig samman och bildade
en sju helvetes hejakör! Jag satt där, i min svarta Vip-kostym med armarna i vädret och
rockade loss när en oskyldig man går förbi vårt ingångstält och tror att jag vinkar som en
besatt till honom! Paff som han blir vinkar han mekaniskt tillbaka vilket medför att jag blir blossande
röd och slutar tvärt. Han börjar flina när han insåg vad det var jag egentligen gjort och utropar
"De e bra att ni håller igång här bak!".
Ja ja, man kan inte lyckas jämt.
Dag två var det i alla fall Johanna som vann med 2 - 0!
Hennes första poäng kom när vi åter satt vid vår post nästa morgon och en riktigt flashig
rosaklädd dam anländer och uttrycker sin förtjusning över att det är guldband man får om
sin handled idag! "Ja", säger Johanna då, "Det är ju Salut idag!"
Damen tittat förvirrat på henne och jag knäcker mig så fort denna kommit runt hörndet.
Johanna trodde självklart att "salut" betydde final - inte hälsning.

Det var i alla fall hysteriskt roligt vid den tidpunkten!

Jag kommer nog snart fylla på här, men detta är vad jag kommer på för tillfället!