Moya

Idag skulle jag då åka med skolan till Eurostop
eftersom det ligger alldeles brevid Stenalyckan
där det finns en ridsportsaffär. Jag behövde nämligen
nya ridbyxor inför Ireland, och KK behövde en pyjamas.
Så anlände vi till Eurostop kl 17.28 och Åke (chaffis)
utropar:
- Bussen gås här ifrån exakt klockan halv sjuuu!
OMG! Nu var det bråttom, och jag var tvungen att ta
ut pengar först också!
Till saken hör även, att jag ägnat stor del av dagen
till att looka absolutely fabulous med supersnyggt
hår (glansigt värre med sidbena och allt bakåt
och samlat i en knut) och snygga, stilrena kläder
(mörka jeans bronsskor med glitterspännen och
skepparkavaj). Och självkart den dösnygga nya
Lacosteväskan (Love, love,love...).
Hur som helst var jag ovanligt snygg och insåg snart
att jag var tvungen att springa om jag skulle hinna
prova en massa ridbyxor.
Vad insåg jag då efter 10min powerwalk? Någon har
flyttat på Stenalyckan!!!
Nej, det hade de kanske inte, men helt plötsligt var det
en jäkligt bra bit dit och jag med mitt fabulousa yttre var
inte alls förbered.
Resultat:
Efter 10 min powerwalk dit, 20 min hetsprovning av
ridbyxor, konstigt nog 15 min powerwalking tillbaka
och några minuters förvirrat letande efter bussen satt
jag på min plats igen. Det var ungefär då jag insåg att
jag inte var speciellt attraktiv längre.
Situationen blev inte direkt bättre av att puckoklubbens
ordförande antydde att jag var mobbad för att jag åkt
någonstans utan min privata fanclub.
What to do? What to do?
Hur ska jag nu kunna visa jordens befolkning att jag
faktiskt fortfarande är en ganska sofistikierad ung dam?


Jag köpte en Schweppes...
och gav dom fingret.